Välj en sida

– Är det så att när konturer suddas ut spår försvinner och minnen bleknar,  att man då fast man försöker, inte mera når det som engång var, tänker hon, när hon inte känner igen sig. Inte ens fast hon med säkerhet också tidigare vandrat i samma vackra dimmiga landskap. Rott över det mörka vattnet och i  skenet av månen sökt efter rätta vägar..

   –Böj dig ner viskar blommorna där de flyter omkring i det mörka vattnet i den trolska månskensnatten. Böj dig ner så viskar vi om rätta vägar, säger de.

 – Men först måste du besöka fullmånen, fortsätter blommorna. Du måste få ro från alla tankar och från rastlösheten. Ge dig ut och lek med fullmånen. Hon den lekfulla, som är full av vis urkraft. Fullmånen som låter träden leka. Låter sig kastas från kvist till kvist. Det är hon som kan berätta dig om rätta vägar.