Välj en sida

Det börjar ge sig. Det mörka tungt vintriga som nu får ge vika för ljus och solglitter. Solglitter som ger kraft och en försiktig glädje. Nyfikenheten som åter igen vaknar efter en tid i ide. Lite som en yrvaken björn, kanske. Björnen som försiktigt sticker ut sin näsa från det som varit hans hem hela den långa vintern. Som undrar vad som hände, vart tog tiden vägen. Yrvaken och hungrig. Jag känner mig också lite hungrig. Inte efter mat, men efter nya upplevelser. Att gå i, och upptäcka nya spår och stigar. Se detaljerna. Yrvaket lägga märke till dem igen.

Ännu är det långt till våren, egentligen har väl vintern just nu börjat. Den krispigt kalla glittrande vintern. Men jag känner krafterna och nyfikenheten återvända.  Det känns bra. Ett tag var jag lite orolig. Men nu kan jag äntligen igen känna att solen faktiskt värmer.

 

I februari känner man äntligen igen att solen värmer.

 

Det latinska namnet för februari, februarius, kommer från ordet februa, namnet på en romersk festlighet var man i februari förberedde sig för en ny början genom rening och försoning. Medan månadens finska namn helmikuu, tros komma från de iskristaller som bildas på trädens kvistar i den stränga kylan som är typisk för  februari.

Källa wikipedia