Välj en sida

Jonakin kesäiltana katson taivaalle ja keskityn yhteen monista tähdistä. Myös tuo tähti päättää katsoa kaikista maan ihmisistä juuri minua. Kahden ihmisen kohtaaminen on yhtä harvinainen, kosminen tapahtuma. Todennäköisyys on yksi miljoonasta, miljardista, biljoonasta.

-Haemin Sunim-

Nu är det dessvärre inte sommar utan december, dagen efter jul, som jag tog dessa bilder. Och det är ju inte precis stjärnor heller som jag fotograferade. Men tycker ändå att dikten jag hittade i min julklappsbok passar perfekt till bilderna. Tangerar det som hände när jag tillsammans med min kamera begav mig ut på måfå, utan något eller någon speciell i tankarna.

Hur min blick vandrade, först ofokuserat svepte den fram över berget, för att sedan till slut stanna vid den lilla tilltufsade blomman, den som stod längst ute på klippan. Den som var pinad av den isiga vinden, men ändå envist vände ansiktet mot det starka vinter ljuset. Väckte mitt intresse, och var till slut den enda jag såg. Av någon underlig oförklarlig orsak den vackraste. Den mest speciella. Fast det omkring mig fanns många liknande små blomster, så var det just hon som berörde mig. Och när vinden tog tag i henne, och hon vände sig, så var det var ett möte.

Du hade säkert fastnat för någon annan liten bomma. Det hade blivit ett annat möte.

Visst är livet spännande. Och visst skall vi göra som hon, envist vända ansiktet mot ljuset. Envist tro att också vi blir sedda. Som den mest speciella av miljoner <3